Erkännande av det förflutna och nuet

Detta uttalande av Omnia Marzouk, ordförande för IofC International, på uppdrag av IofC:s internationella råd gjordes vid den årliga globala församlingen i Caux, Schweiz, den 14 augusti 2012. Uttalandet utgjorde kulmen på en 24-timmarsperiod under vilken representanter vid evenemanget granskade Oxfordgruppens, MRA:s och IofC:s 80-åriga historia.

De 24 timmar som alla 100 av oss som deltog i denna globala församling ägnade åt att granska lärdomar från det förflutna var en rörande och inspirerande upplevelse för många av oss.

Vem av oss kan förbli oberörd av visionen, engagemanget, kallelsen och uppoffringarna hos dem som delade med sig till oss på måndagskvällen - och tusentals andra som likt dem ägnade sina liv åt att tjäna en bättre värld? Deras prestationer var anmärkningsvärda, och 1900-talets historia skulle ha varit mer smärtsam utan dem. Vi har alla förmånen att få följa i deras fotspår och försöka förstå vad denna vision, detta engagemang och denna kallelse betyder för oss i dag.

När vi gick igenom vår över 80-åriga historia i morse, i ljuset av vad som hände i världen vid samma tidpunkt, såg vi tydligt hur en rörelse som vår inte kan vara immun mot den tid och de kulturer som vi lever och arbetar i. Både i förmiddags och i eftermiddag har vissa delat med sig av personliga insikter och lärdomar från specifika ögonblick, tidigare och nutida, som påverkat dem under deras personliga resa.

I vår kollektiva historia har det uppenbarligen funnits tillfällen av djupgående gemenskap och extraordinära höjder av osjälviskhet, när denna rörelse för omvandling påverkade individer och nationer. Det har också funnits tillfällen då vi har upplevt splittring, dysfunktion och förvrängning.

Så vår granskning gav å ena sidan vördnad och hyllning inför den extraordinära djärvheten och framgångarna, men också medvetenhet om att kostnaden för att ta på sig en stor uppgift eller kallelse kan vara betydande.

Bakom de offentliga berättelserna finns ibland dolda, smärtsamma berättelser. Det fanns smärtor som tillfogades, sällan avsiktligt, men som ändå var verkliga. Det var ofta enskilda personers överträdelser, men vem av oss kan döma andra när vi känner till vår egen bräcklighet.

Det fanns emellertid ytterligare en dimension, en organisationskultur, som inte har förståtts eller erkänts ordentligt. Som i många institutioner blev det ibland viktigare att tjäna strukturen än att utveckla individen. En kultur av konformitet kvävde ibland frihet och kreativitet. Ibland undertrycktes avvikande röster, vilket gjorde det svårt att lära sig.

Det fanns en överdriven inblandning i människors privatliv. Det fanns ingen balans mellan världens behov och familjernas och barnens behov. Det bästa av vårt budskap och vår praktik, såsom inre lyssnande, ärligt utbyte och de fyra moraliska normerna som vägledning för vårt liv, har varit och är fortfarande både befriande och inspirerande - men har också missbrukats och kan fortfarande missbrukas av rädsla eller i kontrollsyfte.

Inte alla misstag är från ett avlägset förflutet. En del av vår senaste - och till och med nuvarande - historia innehåller smärta, smärta och splittring som blockerar vårt lagarbete och vår potential.

Som ordförande för Initiatives of Change International, och på hela det internationella rådets vägnar, erkänner jag att det har begåtts misstag som i vissa fall har haft en djupgående inverkan på människors liv. Vi försöker inte att lägga skulden på någon. Under samma omständigheter skulle vi mycket väl ha kunnat göra samma misstag själva. Och under andra omständigheter har vi gjort många av våra egna!

Det är dock nödvändigt att erkänna vårt förflutna om vi ska kunna dra lärdom av det och om vi ska kunna finna det helande vi längtar efter. Genom att erkänna och lära oss av det förflutna kan vi också omfamna nuet mer fullständigt och forma våra framtida uppgifter med förnyat självförtroende, passion och engagemang.

Det kan mycket väl finnas människor vars berättelser fortfarande behöver höras, vars smärta behöver erkännas. Som en del av vårt åtagande att "börja med oss själva" vill vi i det internationella rådet bjuda in till sådant berättande och fastställa några tydliga processer för det.

Vi kommer också att försöka fördjupa vår förståelse för varför vissa saker hände, så att viktiga lärdomar kan identifieras och tillämpas.

För initiativen för förändring måste det finnas ett engagemang för den kultur som vi försöker främja och demonstrera - en kultur som är öppen för ständigt lärande, förändring och omsorg om individen samt medkänsla och generositet gentemot varandra.

Vi letar efter nya sätt att vara en "rörelse", att bli mer av en "gemenskap", vilket gör det möjligt för oss att snabbare och noggrannare ta itu med de fel som vi är tvungna att begå, samtidigt som vi delar glädjen över det nya liv som tycks ske trots oss! Vi måste arbeta lika ihärdigt för att bygga upp förtroende över våra egna laggränser som vi gör för att arbeta för, underlätta och främja förtroende över världens gränser.

Vår uppgift fortsätter: att i partnerskap med andra ge världen hopp om personlig omvandling och en inspiration som går utöver mänsklig kapacitet och som påverkar sociala och globala frågor. Alla behövs, och vi uppmanar till att all helande, befrielse eller nya insikter som är oundgängliga söks och ges i den anda av acceptans och förlåtelse som våra hjärtan innerst av allt längtar efter. Kan var och en av oss upptäcka medkänsla, generositet, förlåtelse och nåd djupt inne i våra själar för att tillsammans gå vidare och fullfölja vårt gemensamma uppdrag?