Citerat ur Signum år 2006, nr 5. Inger Selander.
"Anders Frostenson upplevde ett flertal kallelser i sitt liv och han var hörsam. I Rune Pär Olofssons levnadsteckning ges flera exempel på den ”guidance”, vägledning, som Frostenson blev uppmärksam på genom oxfordgrupprörelsen på 1930-talet.
Han kom från ett lantbrukarhem i den lilla socknen Loshult på gränsen mellan Skåne och Småland. Efter att snabbt ha tagit en fil. kand. i Lund i engelska, filosofi och slaviska språk råkade han in i en existentiell kris; han sökte en livsåskådning som han kunde dela med hög och låg och som räckte för hela livet. De litteraturhistoriska studierna gav ingen hjälp. Svaret fick han plötsligt en dag, när han cyklade på slätten. Han upplevde en påtaglig gudsnärvaro och förnam ett tilltal: ”Tänk på din Skapare i din ungdom, förrän de onda dagarna komma.” Han vände åter till Lund, införskaffade genast en hebreisk grammatik och började läsa teologi följande termin. I stället för att bli journalist, som han tidigare inriktat sig på, blev han präst. Det var hans kallelse.
Psalmdiktandet inleds
Kallelsen att skriva psalmer fick han genom veterinären Gustaf Thorsell, som hade fört honom i kontakt med oxfordgrupprörelsen. Thorsell som var engagerad i den pågående psalmboksrevisionen var av den bestämda uppfattningen att Frostenson skulle kunna bidra med psalmer. Han hade debuterat som lyriker 1931 med en diktsamling, Löftets båge, som speglar hans Gudsupplevelse på lundaslätten. Året därpå kom ännu en diktsamling med religiös poesi, Med lyfta händer. Frostenson menade emellertid att han inte kunde skriva psalmer, det var en speciell, mycket bunden genre. Slutligen gav han med sig och for till Sigtunastiftelsen på nyåret 1935 för att under några dagars avskildhet pröva sin förmåga som psalmist. Där skrev han sin första psalm, ”Jesus från Nasaret går här fram”. Utgångspunkten, ”Himmelriket är nära”, blev omkväde. Detta tema är genomgående i hans psalmer liksom Jesusnärvaron bland vår tids människor, i vardagen, här och nu. Himmelriket är nära blev även titel på en bönbok (1993). Psalmen ”Jesus från Nasaret” hör till hans mest spridda och älskade. I Den svenska psalmboken 1937 upptogs nio av hans psalmer, ytterligare några togs in i frikyrkliga sångböcker. Frostenson bidrog med sina språkligt enkla, direkta psalmer i nära anslutning till bibeln till att skapa en ny psalmstil tillsammans med Emil Liedgren, Natanael Beskow, K.G. Hildebrand och Nils Bolander."
