Från förordet
Många svenskar har hört Parsi Soekawati tala vid
konferensema i Caux i Schweiz. Andra har träffat
honom, då han på våren 1950 besökte våft land, dår
en av hans bröder just då förberedde upprättandet
a.v den indonesiska legationen. Med österlänningens
lidelse ger han sin övertygelse, vare sig han ta.lar
inför hundratals delegater i Caux eller sitter och pratar i kretsen av
en familj i Stockholm, Glasgow eller
Washington. Det är udd i vad han såger, och man
undgår inte att gripas av han; historia.
Parsi kommer från lndonesien, som efter mycken
vånda fick sin självståndighet efter kriget. Med sina
tusentals öar utgör den nya republiken en strategiskt
viktig brygga mellan Asien och Australien. Under
kriget fördes en heroisk kamp mot japanerna, och
efter kriget tog man itu med holländama.
Parsi var personligen engagerad i denna spänningsfyllda
utveckling. Trots sin ungdom förenar han i
sig både det gamla och det nya i sin nation. Han har
ärvt titeln prins a.v Bah, en av de små, tidigafe sjålvständiga
Sundaöarna med rik hinduisk tradition. I
den underjordiska motståndsrörelsen stred han likväl
för lndonesiens frihet. Hans far blev president och
hans svåger statsminister i Öst-Indonesien. Både fadern-
presidenten och sonen kämpade för lndonesiens
frigöfelse från holländskt herravälde. Fadern sökte en
samförståndslösning, men Parsi ville nå målet med
användande av våld. Han var ledare för »Den indonesiska
republikens ungdom», som på sitt program
ha,de revolution. Han ansåg, att fadem var alltför
konservativ. Detta förde till en brytning dem emellan,
od familjen splittrades,. Av Parsis tio syskon
stod fem på hans och de fem andra på faderns sida.
Fadem-presidenten besökte år 1947 Europa och
bevistade härunder en konferens i Caux, där hari blev
ännu mer övertygad om att lndonesien skulle söka
vinna sin självständighet i samförstånd med Holland.
Fadem återvände hem avsevärt förändrad, och detta
grep Parsi djupt. Någon tid därefter sändes Parsi till
Europa för att fullborda sina studier. Även han besökte
Caux och fick deltaga i den pågående kursen
för ideologisk utbildning. Denna leddes av Roger
Hicks, en engelsman som tillbringat många år i Asien,
bl. a„ som lärare vid universitetet i Madras. De
båda blev goda vänner.
Om sitt besök i Caux säger den förutvarande revolutionären:
»När jag mötte Moralisk upprustning,
greps jag av dess ideologi, som är större än någon
annan. Ja.g fann en överlägsen livsåskådning, grundad
på förvandling. Nu vet jag, att jag med denna
ideologi som grund kan kämpa för ett nytt lndone
sien och ett nytt Asien.
Zweeds
