Hoppa till huvudinnehåll

Befriad av den inre rösten

Blog author:
Min inre person var inte längre hermetiskt tillsluten. Jag kände mig befriad.

Den här sidan har översatts automatiskt.

Gerald Pillay, ordförande för IofC International, har uttryckt en önskan om att återgå till de grunder som Frank Buchman introducerade. Låt oss därför utforska hur Buchman kom igång.

Den avgörande upplevelsen för Frank Buchman började i en kyrka i England. Det var en nyligen inträffad händelse som drastiskt hade påverkat hans liv. Som föreståndare för ett barnhem i Boston hade han fått höra av den sex man starka styrelsen att han spenderade för mycket pengar. Han tog detta mycket hårt. Han slutade och blev sjuk. Han anklagade dessa män för att ha förstört hans livsverk. I en liten kyrka i England hörde han en kvinna tala om korset. Han såg för sitt inre öga hur korset fick betydelsen att Guds vilja korsar hans vilja. Han insåg att hans hat mot de sex männen i styrelsen var lika fel som det de hade gjort mot honom. Samma dag skrev han ett brev till var och en av styrelsemedlemmarna och bad om förlåtelse för sitt hat. Ingen svarade, men denna handling gav honom inre frid. Han återfick sin hälsa. Han delade med sig av denna erfarenhet till en vän och upplevde att det förändrade vännens liv.

Jag var inte medveten om att jag var en sökare, men när jag blev introducerad till MRA/IofC kände jag instinktivt att det var det här jag hade letat efter. Jag kände att jag ville vara en del av det. Teorin var lätt att förstå. Lyssna till ditt inre och börja med att jämföra ditt liv med de fyra absoluta normerna - ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek - och låt din inre röst tala om för dig var du ska börja. Sedan börjar den svåra delen. Min första tanke var den kulspruteammunition som jag hade stulit när jag gjorde min militärtjänst. Det var där jag skulle börja, men det var inte självklart hur. Den inre rösten upprepar ständigt samma budskap, men om vi inte lyssnar på den ger den upp med tiden. Eller rättare sagt, vi kanske förlorar förmågan att höra. Till slut bestämde jag mig för att skriva ett brev till översten i Falun där jag hade gjort min militärtjänstgöring. Han tog på sig att återlämna ammunitionen när jag skickade den till honom privat och bestämde sig för att inte gå vidare med ärendet. Jag hade inte varit säker på utfallet, så det var en stor lättnad. Där började min tillit till den inre rösten.

Det var minst lika svårt att följa min andra uppgift, att vara ärlig mot mina föräldrar om de olika liv jag levde hemma i den kristna miljön och ute bland vänner och kamrater. Jag var tvungen att svälja en hel del av min stolthet innan jag var redo för ett ärligt samtal. Jag vet inte vad jag hade oroat mig för, men vår relation blev mycket närmare efter det här samtalet. Dessa upplevelser av att följa den inre rösten förändrade mig. Jag hade tidigare varit tillknäppt och känt att ingen riktigt förstod mig. När jag delade med mig av de tankar jag skrivit ner till en vän och vi samtalade om våra mörkare sidor upptäckte jag att vi hade mycket gemensamt. Min inre person var inte längre hermetiskt tillsluten. Jag kände mig befriad.

Efter dessa första upplevelser av inre lyssnande och lydnad har rösten blivit tydligare, lättare att uppfatta. Men behovet av att ställa saker och ting till rätta slutade inte där. Det har funnits misstag att erkänna, fula ord att be om ursäkt för, fula handlingar att rätta till. Jag kan inte säga att det har blivit lättare, bara lättare att veta vad jag måste göra. Den inre rösten ger inte bara korrigeringar utan också direktiv, saker att göra. Men vad som är min vilja och vad som är den inre rösten kan ibland vara svårt att hålla isär.

Det har slagit mig att många inom IofC ofta refererar till en liknande första upplevelse. Den har varit så viktig för dem att de ofta återkommer till den. Men alla verkar inte ha en sådan erfarenhet att dela med sig av. Jag har ibland känt mig otålig och velat "hjälpa" dem att hitta denna upplevelse. Det har aldrig slutat väl. En sådan befriande upplevelse är tillgänglig för alla, men det är en sak mellan dem och Skaparen. Jag kan bara vara där och lyssna om personen så önskar.

På senare tid har jag mer och mer upplevt att jag när som helst under dagen kan få konkreta tankar eller mjuka viskningar om saker att göra eller inte göra. När jag har ignorerat dem har det senare visat sig varför jag borde ha följt dem. Ibland är det min egen person som önskar sig något, så jag har lärt mig att inte bara följa alla tankar utan att tillämpa lite sunt förnuft, men jag vill inte heller gå miste om något som kan visa sig vara bra.

Författare
Blog language

English

Författare
Artikelspråk

English