Nu har himlen blivit en ton rikare men jorden blivit en röst fattigare. Idag tar vi avsked av Alison. Finn Haralds livskamrat, en syster, en vän, en förebild i tro och gärning.
Jag tänker kanske lite naivt, men om livets mening är iklädd en person, så låg många av attributen just hos Alison.
Hon bar ödmjukhetens filt i mötet med andra. Entusiasmens bälte höll upp medmänniskor över ytan. Hon bar ledarskap i sin famn. Kanske i köket i konferenscentret i Caux, där folk i mötet med henne sa: ”Nu förstår jag vad ni verkligen gör här”, kanske ett stilla samtal om vägens riktning med någon av er här. För hon var klok.
Hon bar det kärleksfulla, det livsglada och det begåvade, men levde inte med det för sin egen skull, utan för andras. Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall också ni göra för dem är Jesus ord och Alisons gärning.
Ett samtal i Hong Kong, Sydafrika, USA eller på den skotska landsbygden, eller i en akvarellgrupp i Nybrokyrkan. En sång på en teater i London eller i kyrkokören i Torsång. Platsen spelade ingen roll, för det var i mötet med medmänniskan som värdet fanns. Vänskapen stod över platsen. Denna rättfärdiga strävan föll sig naturligt i hennes liv. Den vänskap som vi ser bevis på här idag, när världen är samlad för sitt avsked.
Trots att livet och kroppen ibland inte var överens var Alison inte rädd. När sjukdom efter sjukdom var ett faktum sa hon: ”Jag har bara otur – men jag har min tro.”
Det är tron på den himmelska tonen vi får erinra oss i vår sorg och saknad. Nu om våren hör vi humlan som vaknar till liv. Tänk, tillsammans med Ginny Wigan, som är här idag, skrev hon en hel saga om en humla och dess möten med världen.
I vår sorg kan vi ana vårens hopp när vi ser hur blommorna besegrar den hårda jorden, och gör allt för att komma till ljuset. I något av de många länderna hon besökte finns en familj som fick liv genom mötet med Alison.
Om hon på jorden skapade musik som talade till hjärtat, tänk då vilken himmelsk musik som skapas just nu. För om hon tjänade genom den gåvan här på jorden, så tror jag i min något barnsliga himmelska bild att hon fortsätter att tjäna i himlen. Så förenas jorden och himlen, och vi med henne, så långt borta men ändå nära. Hon hade det vida perspektivet. Låt även det vägleda oss.
Nu har himlen blivit en ton rikare och jorden en röst fattigare.
I väntan på de dödas uppståndelse och ett evigt liv överlämnar vi nu Alison i Guds barmhärtiga händer.
-------------------------------------
Referens till boken som André nämner.
The Adventures of Bumpy the Grumblebee
https://www.amazon.co.uk/Bumpy-Grumblebee-Alison-Wetterfors/dp/1534854576
English