Om utmaningar och förändringar

Vad har vi lärt oss av historien förutom att vi lever i en snabbt föränderlig värld som uppenbarligen är på väg mot undergång?

När jag ser tillbaka ser jag händelser som har format mig och gjort mig till den jag är.

Jag hade knappt kommit ur tonåren när jag en kväll fann mig själv sittande vid vägkanten bredvid min bil som brann. Jag vet inte hur jag tog mig ut ur bilen efter att ha blivit dränkt i brinnande bensin. Den här vårkvällen var jag på väg hem efter ett jobb. En man på cykel såg inte att jag kom och körde ut framför mig. Jag lyckades väja för honom men körde i stället in i en telefonstolpe av trä. Lyckligtvis träffade stolpen passagerarsidan när bilen fortsatte genom den. Under de två veckor som jag låg på sjukhuset för att läka mina brännskador började jag fråga mig varför jag hade blivit skonad. Jag har fortfarande brännmärkena i ansiktet och på kroppen som påminner mig om det. Min skyddsängel var på jobbet då och har inte slutat sedan dess.

Jag började fråga mig själv vad jag lever för. Mindre än ett år senare stötte jag på MRA. Det jag hörde stämde överens med min inre längtan. Jag deltog i en MRA-konferens som hölls i Sverige. Jag tillbringade en hel natt med att reflektera över mitt liv i ljuset av de fyra absoluta normerna ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek. Nästa morgon hade jag ett uppriktigt samtal med Nils Erik, den vän som hade bjudit dit mig. Efter att jag hade delat med mig av de idéer jag hade haft om konkreta åtgärder för att rätta till vissa saker i mitt liv, ställde han några inträngande frågor till mig. Vi talade om de frestelser vi möter i livet och om de mörka saker som jag hade gömt undan inom mig. När dessa kom ut i ljuset upplevde jag en stor känsla av frihet och befrielse.

Jag var tvungen att riskera rättsliga åtgärder efter att ha erkänt att jag stulit ammunition från armén. Det fanns ingen garanti för ett positivt utfall, men det var ett steg jag kände att jag var tvungen att ta. Lättnaden var stor när svaret kom från min överste att jag var förlåten och bara kunde återlämna de stulna föremålen till honom. Han skulle inte vidta några ytterligare åtgärder.

Mer än 50 år senare besökte en vän från Indien oss i Göteborg och nämnde då att han träffat Nils Erik i Stockholm. Detta föranledde mig att vid mitt nästa besök i Stockholm tala med honom om några bekymmersamma saker i mitt liv. Jag hade blivit lite besviken på mig själv när jag inte kunde hålla allt mörker ute. Tanken på att tala med Nils Erik var så stark att jag kände en oväntad inspiration redan innan samtalet ägde rum. Jag blev påmind om den starka upplevelsen från tidigare och den hade återigen en stor effekt på mig. Många saker blev kristallklara.

Min känsla av annalkande undergång försvann. Jag har alltid varit en orosmänniska, rädd för att saker och ting ska gå fel. Om jag är ansvarig för ett möte oroar jag mig för att ingen ska komma eller att ingen ska tala eller att jag inte ska veta vad jag ska säga eller hitta de rätta orden. I allmänhet är dessa farhågor obefogade, men jag kan inte hjälpa att jag är orolig. Nu var detta borta. Jag kunde lita på att saker och ting skulle ordna sig och slapp oroa mig. Vilken lättnad!

Det finns en fråga som jag alltid har fruktat att få ställd: "Vad är MRA/IofC?" Jag har aldrig känt att jag vetat hur jag ska svara på den. Efter den här upplevelsen kände jag väldigt tydligt vad jag skulle säga. Plötsligt kändes det så lätt. De absoluta moraliska normerna är givna oss för att hjälpa oss att vara specifika i våra behov. Ingen kan leva upp till dessa normer. Förändring börjar när vi gör gottgörelse. Den inre rösten kan tala om för dig var du bör börja och att reflektera över ditt liv i ljuset av dessa absoluta moraliska normer är vägen. Om du verkligen vill veta var du ska börja kommer du att få veta det. Det är enkelt, men inte lätt. De steg som du ombeds ta kan vara svåra. Detta är ett vägskäl, och det är ditt val. Om du inte lyder kommer du inte att gå framåt. Lydnad kommer inte att göra dig till ett helgon, men vägen till befrielse finns där. Nya utmaningar väntar och det kommer inte nödvändigtvis att bli lättare, men du är på väg. Kommunikationen från den inre rösten blir tydligare och du kommer att börja göra skillnad.

Det är vad världen behöver idag, människor som gör skillnad inspirerade av den lilla rösten som talar inombords. Har jag verkligen varit en sådan person? Har jag gjort skillnad? Hur kan man veta det?