Den här sidan har översatts automatiskt.
I förkammaren till studentrevolutionen 1968 gav jag mitt liv för att förändra världen. Ja, detta var ordalydelsen och konceptet! Jag var bara 17 år och jag gav upp mina studier, till och med min skolgång, min tid och min energi, framför allt min ungdom för detta ändamål! Mitt helhjärtade engagemang gav lite utrymme för att se till mina egna personliga behov. Jag ville vara en revolutionär för Gud innan jag visste hur jag skulle vara mig själv. Efter några år hade jag en mycket allvarlig och långvarig utbrändhet. Ett uppenbart resultat, nu när jag ser tillbaka på det! Det var en rejäl smäll!
UTBRÄNDHET TILL INRE LJUS
En vandring på en mycket lång och ofta smärtsam väg började som skulle göra en bättre ekvation av den känsliga person jag är och det inre och yttre trycket på vad jag ville göra med mitt liv! Ljuset inom mig, som jag alltid hade dragits till, förvandlades från att ha varit en ansträngning att följa en fackellampa till att bli en fri källa till mitt väsen. Vid denna tidpunkt, när inte bara all energi för altruistiska handlingar utan även idéer och till och med ord hade tagit slut och detta helt utarmade skal av mitt väsen var allt som verkade återstå, började jag måla.
LEVA OCH MÅLA FRÅN SAMMA KÄLLA
Jag kunde bara måla om jag släppte all önskan om resultat, lämnade all kontroll och bara släppte taget. Det var precis som om jag var tvungen att leva. Att leva och måla är ömsesidigt beroende av att man hämtar från samma källa. Livet självt som vill älska, läka och bli hälsosamt! Att göra, uppnå och producera när det kommer från att vilja vara själva källan kommer från egot och kör oundvikligen ner mig. Att hämta från källan av kärlek och till och med attraktion berikar mig och gör resan lätt!.
TUNGA TEGELSTENAR TILL MOSAIK
De tunga tegelstenar som jag trodde var min uppgift lyftes från mig. Föreställningarna om personlig förändring, att lyssna till sin inre röst, att hitta Guds plan för ens liv och till och med för världen, som jag hade varit en militant budbärare för, bröts ner till miljontals oidentifierbara stenar så att mosaiken av mitt liv kunde läggas. Denna skapelse är naturligtvis aldrig färdig! Nyligen, vid den ålder då man vanligtvis går i pension, öppnade sig ett nytt äventyr för mig. Det förde mig till Sardinien där jag nu permanent ställer ut mina målningar i ett privat konstgalleri som tillhör två stora lokala konstnärer. Mitt liv med dem och med andra här är oskiljaktigt från min kallelse, liksom mitt liv och mitt måleri!
VIKTIGA ÅR
1950: Född i Göteborg.
1967-1992: Volontär för Moral Rearmement i 15 olika länder och på tre kontinenter. Först som grundare av musikrevyn "Anything to Declare".
1975: Hade en fullständig utbrändhet.
1977: gifte sig med Jean-Marc Duckert och arbetade (endast på deltid på grund av sjukdom) vid hans sida. Förberedde många konferenser vid Caux International Conference Centre och var med och initierade och ledde kurser för unga vuxna.
1980: sonen Daniel föddes.
1985-1988: började studera idéhistoria på deltid vid Göteborgs universitet. Publicerade några artiklar i MRA:s publikationer och i Göteborgs-Posten.
1992: Flyttade till Frankrike. Var med och startade föreningen Attente som erbjöd bostad, arbete och gemenskap till människor som saknade detta eller som till och med bodde på gatan.
1998: Min man dog.
2000-2017: Började måla professionellt. Har haft ett 30-tal utställningar, personliga och kollektiva, i Frankrike, Sverige, Italien, Spanien, Belgien, Schweiz och Norge. Följde också flera konst- kurser i Paris och runt Paris där jag fortsatte att bo fram till 2010 då jag flyttade till Sverige.
Arbetade också på deltid under dessa år som lärare i engelska i offentliga skolor och för kommunen Etampes. Därefter som konsult i engelska för arbetsgivare på Findus France.
2010: Flyttade till Sverige
2017: Flyttat till Sardinien
