Böcker och ord

Jag har alltid älskat böcker och att läsa, så länge jag kan minnas. Om våra föräldrar ville ha några timmars lugn och ro brukade de lämna av mig och min bror på det lokala biblioteket för några timmar. Andra djur har uppenbarligen element av språk, social organisation och kanske till och med vad vi skulle kunna kalla kultur. Men så vitt vi vet är vi det enda djuret som skriver och därmed har hittat ett sätt att föra vidare ackumulerad kunskap och erfarenhet genom tid och rum i form av böcker.

Martin Bodmer-stiftelsen i Genève, där jag bodde under många år, är en helgedom för boken. Ett absolut måste för bokälskare, om du någonsin är i närheten av Genève. Där kan man se några av de äldsta skrifterna, på lertavlor, från Mesopotamien - man skulle behöva en lastbil för att flytta ett enda exemplar av Tolstojs Krig och fred! Så efter skriften är nästa stora genombrott uppfinningen av papper, som medium för att skriva. Ett välgjort papper kan hålla i tusen år. Vi vet att det kan det, för det har det gjort. Och sedan uppfinningen av tryckning, detta enkla men fantastiska sätt att massproducera och mångfaldiga så långt bortom de medeltida munk-kopisternas arbete.

Under många år arbetade jag som bokförläggare, en barnmorska för böcker. Nu, som pensionär och bokälskare, klipper jag sönder dem (med en liten ursäkt!) för att ge dem ett nytt digitalt liv på webben, på For A New World. Jag klipper ut dem i enstaka sidor och kör dem genom min enkla skanner, kontrollerar att alla sidor skannas rätt, i rätt ordning, till en acceptabel kvalitet, och upp kommer de i .pdf-filer som sedan kan ordsökas.

Jag har just lagt upp en liten broschyr av Michael Henderson, som var en mentor och vän: Kraften i det tryckta ordet. Han skriver om sina motiv för att skriva: "Jag skulle vilja minska polariseringen på hemmaplan. Jag skulle vilja arbeta för en större tolerans och förståelse för dem som skiljer sig från oss. Jag vill i mitt skrivande minska vi-och-dom-syndromet och skuldbeläggandet. Araber och judar, katoliker och protestanter, svarta och vita, rika och fattiga, det finns så många klyftor som måste överbryggas, så många fel som måste rättas till. Och det finns inte tillräckligt många som inser att när jag pekar finger mot min granne så pekar tre andra tillbaka på mig." Ett credo som är mer angeläget idag än när det skrevs!

Det var en annan gammal vän, John Munro, som gav ut den där broschyren. Jag har just lagt upp hans egen gripande självbiografiska berättelse, Calm before Coffee: a child's voyage from rejection to resolution. Men i det här fallet var författaren vänlig nog att hänvisa mig till sin webbplats där jag kunde ladda ner en digital kopia och slippa uppleva traumat med en inbunden volym.