En kompass och ett ankare

Jag lär mig mycket om livet av naturens krafter. Berg är både storslagna och förrädiska. Tjock dimma kan dölja landskapet. Sikten framåt kan vara ner till några meter. Jag är i desperat behov av en kompass för att hitta rätt. Det finns också stormar. Vindbyar kan få mig att tappa balansen. Jag behöver något att hålla mig i eller stora stenar som skydd.

Genom tiderna har människor försökt formulera moraliska och andliga riktlinjer för att vägleda oss genom livets upp- och nedgångar och skydda oss från faror, samt beskriva en verklighet som ger oss mening bortom vår materiella omgivning. För drygt hundra år sedan sökte Frank Buchman, sedermera grundaren av Moral Re-Armament, efter ett sätt att förklara moraliska sanningar på ett enkelt och tydligt sätt. Han ville att människor skulle finna ett nytt liv, så som han själv hade funnit det, genom en upplevelse av vad Jesus Kristus hade gjort för honom på korset. Han hade lärt sig att lita på Gud och han upplevde hans närvaro i vardagen. Han brottades med frågan om hur han skulle nå människors sinnen och hjärtan med enkla och grundläggande sanningar. I en bok av professor Henry Wright, en av hans samtida, fann han en hänvisning till fyra moraliska normer: ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek. Dessa normer hade först presenterats och förklarats i en annan bok, "The Principles of Jesus" av Robert E. Speer. Buchman bestämde sig för att anta dem som "en grov och klar sammanfattning av de moraliska lärorna i Bergspredikan". (Frank Buchman: Ett livav Garth Lean, kapitel 8, "First Principles", sidorna 73-77). De strömmar som Buchman använde sig av är väl dokumenterade i boken Strömmar.

I slutet av 1960-talet var jag med i en kristen studentorganisation i mitt hemland Norge. Vi ville bryta oss loss från religiösa fördomar och mentaliteten "du får och får inte göra det ena eller det andra". I samhället i stort skakade 1968 års studentuppror och protester om grunderna i det europeiska efterkrigssamhället. Många ville frigöra sig från vad de ansåg vara moralens och religionens bojor. Gamla sanningar utmanades och förkastades för att vinna frihet.

Frihet existerar dock inte i ett vakuum. När vi väl hade kastat ut gamla fördomar och trångsynta åsikter knackade nya människor, rörelser och organisationer på våra dörrar för att ge sin syn på vad som är viktigt i livet. Med hjälp av internet förvandlade de våra sinnen och hjärtan till slagfält. Många främjar meningsfulla och goda idéer, men internet har också förvandlat yttrandefriheten till en frihet att ljuga. Många använder det för att locka in oss i destruktiva vanor och beroenden. Vissa är ute efter våra pengar, andra vill ge oss utvald och förvrängd information för att säkra vår lojalitet till deras sak, parti eller organisation. Vi leds in i cirklar av trångsynta människor som erbjuder oss illusioner i sanningens förklädnad.

I detta sammanhang är vi i desperat behov av en moralisk kompass, både i våra privata liv och i utformningen av samhället. Det kan vara hög tid att hissa flaggan för enkla eviga sanningar, som skulle kunna uttryckas genom de fyra absoluta normerna eller med andra ord. Vi måste hitta vår väg genom lögnernas dimma, men ännu viktigare är att skingra denna dimma från den mänskliga kommunikationen.

Initiatives of Change är mindre än det brukade vara, men det har under de senaste decennierna varit aktivt när det gäller att bygga broar och lägga grunden för försoning mellan människor av olika raser, kulturer och religioner. Människor har lärt sig att lyssna till andras lidande. Fokus har legat på att läka såren från det förflutna.

Men tiden kan också ha kommit för att mer djärvt och offentligt stå upp för enkla moraliska sanningar som skär igenom lögner, förvirring och korruption. Moral Re-Armament gjorde det framgångsrikt i det förflutna. Ibland gjordes överdrivna påståenden, och medvetna om detta kanske vi nuförtiden är alltför försiktiga med våra steg.

Det finns ett annat problem i dag. När Frank Buchman utarbetade sitt budskap och Moral Re-Armament spreds över världen var människor mer bekanta med moraliska principer och ett språk för tro på Gud. Vi försöker vara så inkluderande som möjligt, men det kan leda till att budskapet urvattnas. Eller så är vi fångade mellan en tolerans för idéer där allt och inget är sant, och fanatismen hos vissa extrema religiösa övertygelser.

Kommer enkla eviga sanningar att skingra dimman av lögner? Demagogerna och lögnarna kväver sina samveten och sin skam och upprepar sina lögner med en sådan säkerhet att människor till slut faller för dem. Vi kan upprepa Guds eviga sanningar med ödmjukhet och tillförsikt och lita på att de kommer att tränga igenom, förr eller senare.

Att reflektera över våra liv i ljuset av absolut ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek ger en befriande uppenbarelse av vilka vi verkligen är. Inget mer låtsas. Inget mer försvarande av en falsk bild. Jag kommer aldrig att glömma en person som, rörd av någon annans ärlighet, gick hem och berättade för sin fru vad han gjorde bakom hennes rygg, bad om förlåtelse och bestämde sig för att förändras. Deras strålande glädje och entusiasm kom att betyda mycket för mig och andra.

Tyvärr formas upplevelser av befrielse ibland till mönster av stelbent beteende. Detta är ingen överraskning. Det var det som Jesus kämpade mot. I bergspredikan ville han bryta igenom allt falskt gott beteende och uppmanade människor att ge sina hjärtan och hela sina liv till Gud.

Det finns två områden där de fyra normerna kan ha särskild effekt i dagens värld. Tänk på vad renhet i kombination med ärlighet och osjälviskhet skulle göra med dolda agendor i allas våra liv. Jag tänker särskilt på de artiklar och analyser som journalister och experter skriver för att kunna urskilja de verkliga motiven hos mäktiga politiker, de dolda agendorna bakom deras påståenden och löften. Renhet skulle kunna orsaka en revolution. Sedan har vi det ljus som osjälviskheten skänker där miljardärerna växer både i antal och storlek. Vad skulle osjälviskhet leda till i maktens korridorer?

"De kristna normerna om ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek är statens grundstenar", skrev Frank Buchman till en vän i slutet av 1930-talet. ("Frank Buchman: A Life" av Garth Lean, kapitel 24, "Moral Re-Armament Goes Public", s. 279).

Jag har huvudsakligen skrivit om den moraliska kompassen. Jag har inte gett tillräckligt utrymme åt det ankare som nämns i rubriken. Men det är inte mindre viktigt. Själva grunden och ramverket för det gemensamma livet på denna jord skakas och bryts i dag. Vi behöver något att hålla oss fast vid. När stormarna drar in över hamnarna behöver båtarna stadiga ankare för att inte driva iväg till havs. För mig är ankaret Guds ovillkorliga kärlek. Samtidigt finns det många osjälviska människor som inte tror på Gud, och i deras omsorg och mod har jag sett en kärlek som är starkare än det hat som dödar människor och jämnar deras hem med marken. Kärleken överlever hatet. Det är vårt ankare.