Den här sidan har översatts automatiskt.
Frank Nathaniel Daniel Buchman föddes 1878 i Pennsburg, Pennsylvania, USA, som son till en grosshandlare av sprit och restauratör och en from luthersk mor. När han var sexton år gammal flyttade han med sina föräldrar till Allentown. Buchman studerade vid Muhlenberg College och Mount Airy Seminary och ordinerades till luthersk präst i juni 1902. Buchman hade hoppats på att bli kallad till en viktig stadskyrka, men accepterade en kallelse till Overbrook, en växande förort till Philadelphia. Han ordnade med hyran av en gammal butikslokal som gudstjänstlokal och bodde på övervåningen. Efter ett besök i Europa bestämde han sig för att inrätta ett vandrarhem (kallat hospice) i Overbrook. Det uppstod dock en konflikt med vandrarhemmets styrelse. Enligt Buchmans minnesbild berodde konflikten på att styrelsen inte var villig att finansiera hospicet på ett adekvat sätt. Buchman avgick. Utmattad och deprimerad följde Buchman sin läkares råd om en lång semester utomlands. Buchman, som fortfarande var upprörd över sin avgång från hospice, deltog i Keswickkonventet 1908 och i ett litet halvtomt kapell lyssnade han på Jessie Penn-Lewis predikan om Kristi kors, vilket ledde till en religiös upplevelse. Buchman skrev sex ursäktsbrev till styrelseledamöterna och bad dem om förlåtelse för att han hyste illvilja. Buchman betraktade detta som en grundupplevelse och under senare år hänvisade han ofta till den med sina anhängare.
År 1938, när nationerna rustade upp för krig, skrev en svensk socialist och medlem av Oxfordgruppen vid namn Harry Blomberg om behovet av att rusta upp moraliskt. Buchman gillade uttrycket och startade en kampanj för moralisk och andlig upprustning i östra London. Mer än bara ett nytt namn för Oxfordgruppen var Moral Re-Armament (eller MRA) ett tecken på ett nytt åtagande från Buchmans sida att försöka ändra nationernas kurs. I ett tal till tusentals människor på den svenska ön Visby sade han: "Jag är inte intresserad av, och jag tycker inte heller att det är lämpligt, att vi börjar bara för att starta en ny väckelse. Vilken eftertänksam statsman du än pratar med kommer att säga dig att varje land behöver ett moraliskt och andligt uppvaknande".
Under andra världskriget uppskattade USA:s president Franklin D. Roosevelt MRA:s insatser som ett bidrag till moralen. Efter kriget spelade MRA en viktig roll för att möjliggöra försoning mellan Frankrike och Tyskland genom sina konferenser i Caux och sitt arbete inom kol- och stålindustrin i båda länderna. Buchman tilldelades Croix de Chevalier of the Légion d'honneur av den franska regeringen och även det tyska storekorset av förtjänstorden för detta arbete.
På samma sätt underlättade MRA för några av de första stora japanska delegationerna att resa utomlands efter kriget. År 1950 reste en delegation på 76 personer, däribland parlamentsledamöter från alla de största partierna, sju guvernörer från prefekturer, borgmästarna i Hiroshima och Nagasaki samt ledare från industrin, finansvärlden och arbetslivet till Caux och därifrån till Amerika, där deras ledande företrädare, Chorijuo Kurijama, talade i senaten och bad om ursäkt "för Japans stora misstag".
MRA spelade en viktig roll i den fredliga avkoloniseringen av Marocko och Tunisien. År 1956 skrev Marockos kung Mohammed V till Buchman: "Jag tackar dig för allt du har gjort för Marocko, marockanerna och mig själv under de senaste prövande åren. Moralisk upprustning måste bli ett incitament för oss muslimer lika mycket som för er kristna och för alla nationer". I december samma år förklarade Tunisiens president Habib Bourguiba: "Världen måste få veta vad den moraliska upprustningen har gjort för vårt land". Men försöken att tillhandahålla liknande medling i Algeriet misslyckades. År 1955 föreslog Buchman en grupp afrikanska ledare från flera länder som träffades i Caux att de skulle sätta in det de lärt sig om MRA i en pjäs. Pjäsen, Freedom, skrevs inom 48 timmar och uruppfördes på Westminster Theatre en vecka senare, innan den turnerade runt i världen och gjordes till en lång färgfilm. I Kenya visades filmen för den fängslade Jomo Kenyatta, som bad att den skulle dubbas till swahili. Filmen visades för en miljon kenyaner under månaderna före det första valet. Våren 1961 skrev The Reporter i Nairobi: "MRA har gjort mycket för att stabilisera vår senaste valkampanj".
Han dog i Freudenstadt i Västtyskland vid 83 års ålder.
