Alec Smith (1949-2006)

Alec Smith, den rhodesiske premiärministern Ian Smiths son, hade en idyllisk barndom när han växte upp på familjens gård i Selukwe (numera Shurugwi). Men idyllen krossades när hans far tog över makten i april 1964, när Alec var 12 år gammal.

På premiärministerns residens i Salisbury "var vi sällan bara familj och det var det som var problemet", kommenterade Alec. När han blev alltmer alienerad från sin far, sjönk hans livsstil ner i en dimma av alkohol- och drogmissbruk - han kunde räkna upp minst 50 LSD-resor. Han blev avstängd från universitetet i Sydafrika efter sitt första år, innan han arresterades vid gränsen till Moçambique för narkotikasmuggling. Han fick böter och ett villkorligt straff.

Ändå kom han att ha ett djupt inflytande på sin far när landet närmade sig svart majoritetsstyre 1980, tack vare en extraordinär omvändelseupplevelse 1972. Han körde genom huvudstaden Salisbury när han, enligt egen utsago, hörde en röst från baksätet som sa: "Åk hem och läs Nya testamentet". Det var så verkligt för honom att han stannade bilen för att se vem som var där.

Upplevelsen befriade honom från droger och alkohol. Men han skrev också i sin självbiografi Now I Call Him Brother (tillsammans med Rebecca de Saintonge, 1984) att "skalorna föll från mina ögon" om den fruktansvärda diskriminering som hans fars vita regim utövade mot den svarta majoritetsbefolkningen. Han blev en uttalad kritiker av det vita styret, trots att han personligen försonades med sin far. Hans avslappnade, lakoniska stil återspeglade en stark och trosfylld självständighet i själen.

Han chockade många av sina jämnåriga och blev nära vän med svarta nationalistiska ledare, däribland pastor Arthur Kanodereka, skattmästare för biskop Abel Muzorewas United African National Congress. Smith hade vid en konferens i Salisbury offentligt bett om ursäkt för de vitas attityder och sin egen själviska livsstil, och detta hade gjort ett djupt intryck på Kanodereka.

Kanodereka bjöd in Smith att tala i sin kyrka i det som då var den svarta stadsdelen Harare. Det var ett oöverträffat och modigt drag att bjuda in sonen till den svarta befolkningens mest hatade premiärminister, särskilt som platsen var känd som en samlingsplats för gerillaaktivister. Vid ankomsten antecknade Smith snabbt den närmaste utgången om det skulle gå överstyr. Men han blev väl mottagen. Tragiskt nog mördades Kanodereka senare, vissa misstänkte hans eget folk, även om de skyldiga aldrig hittades.

Smith fortsatte att spela en nyckelroll när det gällde att i elfte timmen åstadkomma ett närmande mellan hans far och Robert Mugabe, kvällen före Mugabes valseger i mars 1980.

Vid den tiden fruktade alla parter att våldet i landets inbördeskrig skulle eskalera, oavsett valresultatet.

Smith hade sökt efter ett sätt att relatera sin kristna tro till situationen i sitt land. Han hittade det i en informell grupp av högt uppsatta svarta och vita rhodesier, kallad Cabinet of Conscience, som syftade till att bygga broar i ett försök att få slut på inbördeskriget.

En av de svarta medlemmarna i samvetskabinettet, Joram Kucherera, hade tillgång till Mugabe och när det stod klart att Mugabe skulle vinna valet förklarade Kucherera att Ian Smith borde träffa Mugabe privat. De två männen talade i flera timmar.

Den ton av försoning som Mugabe och Ian Smith gav uttryck för nästa dag, när Mugabe utnämndes till Zimbabwes första svarta premiärminister, förvånade världen. Ian Smith å sin sida sade att han ansåg att Mugabe var "en förnuftig man" och rekommenderade att de vita skulle stanna kvar i landet, vilket han själv hade för avsikt att göra.

Man kan hävda att Smiths inflytande på sin far bidrog till att undvika ett blodbad. "Jag tvivlar inte på att Alecs arbete räddade tusentals liv", säger en australisk journalist, John Bond, som kände Alec i Zimbabwe. I sin utvärdering skriver Ron Kraybill i boken Religion, the Missing Dimension of Statecraft (1994) att "Mugabe-Smith-mötet förändrade utan tvekan nationens historia".

Tragiskt nog skulle miraklet inte hålla i längden, eftersom förhållandet mellan svarta och vita blev sämre i frågan om markägande, ekonomin hamnade i kaos och Mugabe vägrade att erkänna legitima val. Smith ansåg i efterhand att samvetskabinettet, som avstannade efter Mugabes seger, borde ha fortsatt.

Efter valet gick Smith med i den zimbabwiska arméns kaplankår, även om han aldrig blev prästvigd. Uppgiften var att hjälpa till att integrera svarta och vita, som hade varit i krig mot varandra, i en enda styrka.

Under de senaste åren har han skött sin fars gård i Shurugwi i västra Zimbabwe. Han efterlämnar sin fru Elisabeth, två döttrar och en son. Ian Smith, som nu är 86 år och bor i Sydafrika, sade när han fick höra nyheten om sin sons död: "Han var min klippa."

Alec Smith, zimbabwisk armépräst och jordbrukare, föddes den 25 maj 1949. Han dog av en hjärtattack den 19 januari 2006, 56 år gammal.

Nekrolog av Mike Smith, först publicerad i The Times den 12 april 2006.